Sigrid Storråda var enligt den isländska sagatraditionen en dotter till den mäktige stormannen och vikingen Skoglar Toste från Västergötland. Sigrid omnämns av såväl Saxo som Odd Snorresson och andra källor även om deras uppgifter inte är direkt samstämmiga. Huruvida hon någonsin existerat är något som man funderat över i århundraden, men under senare tid har man tagit det för alltmer troligt.

Fadern köpte stora landområden i Vadsbo härad, Närke och Värmland varav en del av gårdarna kom att kallas för Sigridslevet, enligt traditionen det som Toste lämnade till Sigrid att leva av – även om namnet nog mer troligt kommer sig av det äldre ordet ‘lev’ som betyder provins. Kanske att det var lagman Lumber som ombesörjde köpen. Ännu år 1231 var gårdarna ärvda i åtta rakt nedstigande led från Toste, omnämnda i danske Valdemar Sejrs jordabok!

Sigrid skall ha ägt kungsgården Orreholmen, belägen inte så långt ifrån Skörstorps rundkyrka mellan Falköping och Tidaholm, kanske ett arv efter fadern. Även det västgötska Främmestad skall ha hört dit.

Sigrid hade en bror som kallades Ulf hin Gamle och var jarl i Skara. Ulf i sin tur hade en son vid namn Ragnvald Jarl, som möjligen haft sin borg i Havstena vid Skövde.
Lindskog skrev att “I Hafstena bys ängar är en backig trakt, beväxt med Ekskog, som kallas Ulfeke. Allmogen säger, att en Konung Ulf, som under en lång regering gjort sig vördad och älskad genom tapperhet och dygd, här ligger begrafven i en Silfverkista. Man vet ännu att utvisa stället, der hans graf är. Och härvarande ekskog har till hans åminnelse blifvit kallad Ulfeke”.

Sigrid och Erik Segersäll

Sigrid gifte sig med Erik Segersäll ca år 975, med vilken hon fick sonen Olof Eriksson, sedemera Skötkonung (kanske för att han redan i skötet var utropad till kung av sin far). Senare fick de också en dotter vid namn Holmfrid.

År 980 dog Eriks medregent och bror Olof, (troligen bragt om livet av Erik Segersäll) vilken efterlämnade sonen Björn (Styrbjörn Starke), som lika mycket som Olof Skötkonung var tronpretendent. Det var för att avstyra stridigheter mellan dessa prinsar som Erik lät utropa sonen Olof till medregent redan innan han var född.

Men efter några år försköt Erik sin drottning, Sigrid och gifte om sig med en polsk prinsessa, som i Norden tog namnet Gunhild.Under deras äktenskap så hade det varit Sigrid som ställde och styrde över sina domäner, och detta fortsatte hon med även efter skilsmässan. Sigrid bör ha varit drygt tjugo år när hon skildes från Erik, varefter hon för en tid flyttade till något av sina gods i Västergötland.

Sigrid och Olav Tryggvasson

Efter frierier från diverse småkungar, vilka Sigrid enligt onda tungor skall ha gjort sig kvitt genom att bränna dem inne, kom hon och Norges nye kung Olav Tryggvasson (Erik hade ju dött tio år efter slaget vid Fyrisvallarna, 995) överens om giftermål år 998. Detta skall ha skett i Kungahälla. Men bröllopsplanerna fick ett abrupt slut i Kungahälla när Sigrid förklarade att hon inte ville bli kristen. Olav Tryggvason blev då så ilsken att han slog henne i ansiktet och sa att han inte tänkte gifta sig med en hundhedning. Efter denna oförrätt blev Sigrid Storråda en bitter fiende till Olav Tryggvason. Hon gifte om sig med Danmarks kung Sven Tveskägg och hetsade honom och sonen Olof Skötkonung, som nu var svensk kung, att gå i krig mot Olav Tryggvason. Detta skedde också och resulterade i den norske kungens död i slaget vid Svolder år 1000.