I turistreklamens Birka

I mitten av 700-talet bildades en tätort och handelsplats på Björkö i Mälaren som fick namnet Birka, en plats som också brukar kallas Sveriges första stad. Man tror att det var Sveakungen som tog initiativ till att bilda staden som ett led i önskan att kontrollera handeln i norra Skandinavien, både politiskt och ekonomiskt. 

Sveakungen var själv bosatt någon kilometer bort, vid den plats som kallas Hovgården på Adelsö. På den tiden var det kungens uppgift att hålla ordning i staden och skydda den från att plundras. Till Birka kom köpmän och hantverkare med varor från hela Europa och andra delar av världen. Det vet vi eftersom arkeologiska utgrävningar gömt arabiskt silver, östeuropeiska pärlor, vackra glasbägare, keramik och exklusiva tyger.

Dessa importvaror byttes mot de exklusiva varor som fanns här, till exempel järn, hudar, horn och pälsar. I stadens arbetarkvarter fanns många olika slags hantverkare, som kammakare, bronsgjutare, pärlmakare, väverskor och andra. De bodde i enkla hus som stod uppställda i rader ner mot bryggorna.

200 blomstrande år

År 830 kom missionären, den unge benediktinmunken, Ansgar till staden. Han var utsänd av kejsaren Ludvig den fromme för att sprida kristendomen och predika det kristna evangeliet för de hedniska folken i norr. Under ett och ett halvt år predikade han i Birka och under den tiden lät flera av stadens invånare döpa sig. Men Birka blev aldrig ett kristet samhälle.

Under 200 år var Birka en blomstrande tätort och Sveriges viktigaste knutpunkt för handel i hela norra Europa. Staden hade en perfekt placering eftersom den låg centralt, men också väl skyddat i den djupa vilken till Östersjön. Det är först på senare tid, och på grund av landhöjningen, som viken kom att snöras av och bli insjön Mälaren. När Birka var som störst hade staden omkring 700-1000 invånare, vilket idag kan jämföras med Visingsö. Eller en fjärdedel av alla som jobbar på Regeringskansliet!

En epok går i graven

Efter tvåhundra år började stadens invånare överge Birka för att flytta någon annanstans. Några flyttade kanske till Sigtuna som blev Sveriges nästa blomstrande tätort efter Birka. Ingen vet exakt varför Birka övergavs, men accepterade teorier går ut på politiska beslut men även landhöjningen kan ha gjort att Birka miste sitt strategiska och lättåtkomliga läge.

En mer korrekt beskrivning av Birka

”Ett arbetsläger, befolkat av slavar”. Så beskrivs vikingastaden Birka efter det att den undersökts med modern teknik. Spåren i marken påminner inte alls om den fredliga handelsplats de hade väntat sig.

I turistreklamen beskrivs Birka som en perfekt handelsplats, dit köpmän och fria hantverkare från hela den då kända världen kom för att göra affärer under stadens storhetstid från mitten av 700-talet och tvåhundra år framåt. Men kanske måste den bilden förändras sedan det österrikiska Ludwig Bolzmann-institutet, LBI, gjort mätningar med de allra modernaste geofysiska metoderna. Tekniken är densamma som bl.a. användes för att avslöja nya fakta om Stonehenge i England häromåret.

­ – Vi har en sorts revolution inom arkeologisk metodik, där vi undersöker vad vi har i backen, och samtidigt lämnar strukturerna i marken orörda, säger Immo Trinks, som är tjänstledig från LBIs svenska partner, Arkeologerna vid historiska museet, för att arbeta med projektet,

Små verkstäder

Forskarna har täckt stora delar av Björkö i Mälaren – där Birka en gång låg – med laserscannrar, magnetometrar och markradar, och de första resultaten ger en delvis annan bild av vikingastaden än vi är vana vid. Längs ned i den så kallade Svarta jorden inne i själva stadsområdet hittar de spår av Birkas första år, under senare delen av 700-talet.  

 – Vi kan se staden inte byggdes ut stegvis, utan som ett helt komplex av tätt sammanpackade små verkstäder – omgivna av en hittills okänd inneslutning eller vall, säger Wolfgang Neubauer, forskningsledare vid LBI.

Vadade i avfall

Merparten av stadens befolkning verkar ha trängts ihop i de små skjulen innanför den nyupptäckta vallen. LBIs tolkning av radarbilderna visar inga spår av några byggnader som är större än 20 kvadratmeter inne i själva staden. Några större bostadshus – som man bland annat kan se på den modell av staden som står utställd på historiska museet i Stockholm, verkar inte ha funnits.

– Jag har hört besökare säga att de gärna skulle vilja bo på en sådan plats, säger Gunnar Andersson, 1:e intendent vid museet.

I verkligheten måste ha varit otroligt ohälsosamt att leva där. Man har ju mer eller mindre vadat i avfall nere i de här gränderna.

Ingen handelsplats

De nya resultaten reser massor av frågor. Ön hade ingen möjlighet föda en befolkning – även om det kanske bara handlade om ett par-tre hundra människor i början. Något bränsle fanns inte – all skog var förmodligen nedhuggen, och folket i staden måste ha fått all mat från fastlandet. Samtidigt börjar Birka massproducera olika varor – bland annat olika sorters smycken som aldrig tillverkats uppe i norden tidigare.

– Det tidiga Birka verkar ha varit något helt annat än den fredliga handelsplats som vi hade väntat oss, säger Wolfgang Neubauer. Vi ser en innesluten verkstadsmiljö, och frågan är: vilka var det som tillverkade alla de här nya varorna?

Tvångsarbete

Och där många arkeologer fortfarande ser Birka som en stad befolkad av fria hantverkare, lutar andra numera åt att det här var ett sorts tidigt industrisamhälle

– och att de allra flesta som arbetade i staden var där av tvång.

– Det torde vara självklart att folk inte med fri vilja har flyttat in till sådan här miljöer, utan att det har varit med piska man har drivit in folk här, säger Gunnar Andersson.

Vet man att det har funnits slavar här?

– Oja, vi har ju fynd av och halsbojor och sådant ifrån de arkeologiska grävningarna i stadsområdet.

Slavekonomi

Slaveri var ingenting nytt för vikingarna. Allt fler forskare talar idag om handeln med människor som motorn i den här tidens ekonomi.

– Vi har pratat länge om vikingarna som handelsmän och -kvinnor; att de åker ut över hela den då kända världen och handlar, men slavar är en väldigt central del av den här handeln. Det är en bild av vikingatiden som vi på något sätt inte riktigt vill se, säger Neil Price, professor i arkeologi vi Uppsala universitet.

Kidnappade smeder

De flesta slavar såldes antagligen vidare, men det verkar som om nordborna också var på jakt efter vissa människor för egen del. En del av de smycken som har hittats i Birka tyder på att man hämtade in tekniskt kunnande rent handgripligen. Gunnar Andersson misstänker till exempel att skickliga bronsgjutare tvingades till Birka från dagens Holland.

– Man har skeppat folk, helt enkelt, från andra platser till Björkö och Birka för att jobba inom produktionen här, säger han.

Vad är det för plats du ser framför dig?

– Ja, om man ska jämföra med någonting som vi känner igen från idag, så skulle det ju kunna liknas vid ett arbetsläger i sådana fall.

Oförsvarade långhus

Alla på Björkö tycks inte ha levt under samma knappa omständigheter. Utanför den nyupptäckta vallen har markundersökningen visat på spår efter enstaka större byggnader.

– Det tycks vara typiska nordiska långhus. Jag tolkar det som att det var där de människor som styrde aktiviteterna på ön bodde, säger Wolfgang Neubauer.

– Det faktum att de var helt oförsvarade strider helt mot den gamla bilden av Birka som en befäst handelsplats, säger han. 

Wolfgang Neubauers bedömning är att Birka förändras framåt 900-talet – mot slutet av stadens levnad – då bebyggelsen tycks svälla ut över den inre stadsvallen och ändra karaktär. Då dyker det upp lite större hus bland de små verkstäderna, och en del av dem antyder utländskt inflytande.

70-talsbild

Gunnar Andersson tror att vi delvis har levt med en felaktig bild av Birka – skapad av en generation forskare som gärna ville se staden, och tiden den existerade i, som fredligare än de egentligen var.

– Det är intressant, eftersom det speglar hur vi gärna kopplar företeelser i samtiden till förhistorien. Just den här fria handeln, och sättet att se på vikingatiden på det sättet föddes samtidigt med diskussionen om EG och frihandel som pågick på det tidiga 70-talet, säger han.

Det bästa med resan var båtturen från Västerås och resturangen Särimner. Vid nästa besök på Birka så skall jag anlita Kalle Runristare som guide runt ön. Kontakta honom på följande länk om ni planerar en resa. Kalle Runristare

Svarta Jorden jämförelse

Birka 900-tal Birka Nutid

Bilder ur svt’s dokumentär: Vetenskapsfavoriter – Birka. Se programmet på svtplay
Källa: svt

Bilder