Med folkgruppers migrationer eller folkvandringar, kommer eller införs nya idéer, tankesätt, seder, kulturer och religioner. Även språk och skrift förändras när det är större folkvandringar som tar makten över det folk som invaderas. När en ny religion införs så brukar ofta den nya religionen inkludera delar av den tidigare religionen för att snabbare få utbredning hos folket som ska övertygas. Förstörelse av tidigare religioners byggnader och skrifter brukar också vara en del av införandet. Vanligtvis förstörs gamla kultplatser och den nya religionen bygger en ny helgedom där den tidigare stod. En historisk person som utfört något betydelsefull för en folkgrupp blir ofta en idol. Med tiden kan mytbildningen kring personen innebära att idolen förses med övernaturliga egenskaper. Fortsatt mytbildning kan innebära att idolen upphöjs till en gud och tillbeds. Nya idoler skapas varje dag. Några idoler fortsätter att leva vidare i folkgruppers kollektiva minne.
Nordens religioner genom tiderna kan delas in i sex olika perioder
Gudarna i vår vardag – var dag.
Veckodagarnas namn är ett bra exempel på hur de olika religionsperioder har inkluderats i vardagslivet. Det är något vi inte kanske tänker på idag. Söndag och Måndag kommer från den första periodens vördnad för Solen och Månen. Tisdag, Onsdag och Torsdag kommer från den tredje periodens gudar Tyr, Oden och Tor som trängde bort de tidigare vanagudarna som huvudgudar. Fredag kommer från den andra periodens gud Frej. Lördag är Lögardagen, tvättdagen.
Urnordiskt är förnuft och livsbejakande. Barbariet har kommit utifrån.
För de ursprungliga nordborna var Solen, Månen och vad Jorden gav viktiga i livsföringen.
Med de Indoeuropeiska invasionerna infördes barbariska blodsoffer
Framförallt den andra Indoeuropeiska invasionen med krigiska gudar kom barbariska blodsoffer för att blidka gudarnas vrede. Bloten kom att innebära blodsoffer vilket Adam av Bremens skrifter vittnar om.
Med Kristendomen och Judendomens gud fortsatte barbariet
Men kristendomen och den judiska guden Jehova så innebar förnekandet av den nya guden att Att häda har uppfattats som ett svårt brott, eftersom det ansågs kunna dra gudarnas vrede över samhället. Inom judendomen och kristendomen har hädandet av Gud ofta blivit strängt bestraffat. Enligt Mose lag gällde dödsstraff. Det står i 3.Mos 24.16: ”Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”
Sentida historiska och barbariska personer som blivit idoler
Skaparna och utövarna av de barbariska -ismerna. Kommunismen, Socialismen, Fascismen och Nazismens företrädare Karl Marx, Lenin, Stalin, Trotskij, Mao, Mussolini och Adolf Hitler har alla blivit idoler för stora folkgrupper, dyrkare och tillbedjare. Ismerna ersatte religionernas gudar med idéer om”ideal” och kom därför att kallas för ideologier. Dessa ismer förnekade gudar eller som i nazismen, blandande in gammal indoeuropeisk religiös symbolik i ideologin. Likheten med Kristendomens tvångsmässiga införande hos folket är likartat. Kritik av ideologin eller ledaren bestraffades ofta med döden eller fängelse i arbetsläger.
Den nutida Humanismen ger barbariet fortsatt legitimitet
Nutidens hädelselagar, som kalllas för ”Hets mot folkgrupp” tillåter att barbariska religioner fortsätter att utvecklas. Med FNs deklaration om ”mänskliga rättigheter”. Alla tillåts eller fredas för att utöva en religion eller ideologi även om den hyllar barbariska religioner, ideologier, ideal eller personer, där en av grundtankarna i religionen eller ideologin är att kritik i praktiken bestraffas med döden. De Abrahamitiska religionerna Judendomen, Kristendomen och Islam har alla dödstraff för kritik mot religionen som en av de bärande grundtankarna.
Adam av Bremen, Gesta skriven på 1070-talet
Adam av Bremen beskriver de hemska hedningarna i sin ”Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum” (här förkortad Gesta) som handlar om Hamburg-Bremens biskopsdöme, som hela Norden var en del av under 1000-talet. Adam besökte inte Sverige, utan han fick utgå från andras berättelser av olika slag, muntliga och skriftliga. I skriften har templet i Uppsala tre bilder av gudar, betecknade som ”Thor”, ”Wodan” och ”Fricco” I översättningen från 1984 benämns dessa gudar som Tor, Oden och Frej. Adam skriver: