Sigrid Storråda

Sigrid Storråda var enligt den isländska sagatraditionen en dotter till den mäktige stormannen och vikingen Skoglar Toste från Västergötland. Sigrid omnämns av såväl Saxo som Odd Snorresson och andra källor även om deras uppgifter inte är direkt samstämmiga. Huruvida hon någonsin existerat är något som man funderat över i århundraden, men under senare tid har man tagit det för alltmer troligt.

Fadern köpte stora landområden i Vadsbo härad, Närke och Värmland varav en del av gårdarna kom att kallas för Sigridslevet, enligt traditionen det som Toste lämnade till Sigrid att leva av – även om namnet nog mer troligt kommer sig av det äldre ordet ‘lev’ som betyder provins. Kanske att det var lagman Lumber som ombesörjde köpen. Ännu år 1231 var gårdarna ärvda i åtta rakt nedstigande led från Toste, omnämnda i danske Valdemar Sejrs jordabok!

Sigrid skall ha ägt kungsgården Orreholmen, belägen inte så långt ifrån Skörstorps rundkyrka mellan Falköping och Tidaholm, kanske ett arv efter fadern. Även det västgötska Främmestad skall ha hört dit.

Sigrid hade en bror som kallades Ulf hin Gamle och var jarl i Skara. Ulf i sin tur hade en son vid namn Ragnvald Jarl, som möjligen haft sin borg i Havstena vid Skövde.
Lindskog skrev att “I Hafstena bys ängar är en backig trakt, beväxt med Ekskog, som kallas Ulfeke. Allmogen säger, att en Konung Ulf, som under en lång regering gjort sig vördad och älskad genom tapperhet och dygd, här ligger begrafven i en Silfverkista. Man vet ännu att utvisa stället, der hans graf är. Och härvarande ekskog har till hans åminnelse blifvit kallad Ulfeke”.

Sigrid och Erik Segersäll

Sigrid gifte sig med Erik Segersäll ca år 975, med vilken hon fick sonen Olof Eriksson, sedemera Skötkonung (kanske för att han redan i skötet var utropad till kung av sin far). Senare fick de också en dotter vid namn Holmfrid.

År 980 dog Eriks medregent och bror Olof, (troligen bragt om livet av Erik Segersäll) vilken efterlämnade sonen Björn (Styrbjörn Starke), som lika mycket som Olof Skötkonung var tronpretendent. Det var för att avstyra stridigheter mellan dessa prinsar som Erik lät utropa sonen Olof till medregent redan innan han var född.

Men efter några år försköt Erik sin drottning, Sigrid och gifte om sig med en polsk prinsessa, som i Norden tog namnet Gunhild.Under deras äktenskap så hade det varit Sigrid som ställde och styrde över sina domäner, och detta fortsatte hon med även efter skilsmässan. Sigrid bör ha varit drygt tjugo år när hon skildes från Erik, varefter hon för en tid flyttade till något av sina gods i Västergötland.

Sigrid och Olav Tryggvasson

Efter frierier från diverse småkungar, vilka Sigrid enligt onda tungor skall ha gjort sig kvitt genom att bränna dem inne, kom hon och Norges nye kung Olav Tryggvasson (Erik hade ju dött tio år efter slaget vid Fyrisvallarna, 995) överens om giftermål år 998. Detta skall ha skett i Kungahälla. Men bröllopsplanerna fick ett abrupt slut i Kungahälla när Sigrid förklarade att hon inte ville bli kristen. Olav Tryggvason blev då så ilsken att han slog henne i ansiktet och sa att han inte tänkte gifta sig med en hundhedning. Efter denna oförrätt blev Sigrid Storråda en bitter fiende till Olav Tryggvason. Hon gifte om sig med Danmarks kung Sven Tveskägg och hetsade honom och sonen Olof Skötkonung, som nu var svensk kung, att gå i krig mot Olav Tryggvason. Detta skedde också och resulterade i den norske kungens död i slaget vid Svolder år 1000.

Sigrid och Sven Tveskägg

Sonen Olof följde med i en form av landsflykt till Danmark där Sigrid gifte om sig med Danmarks kung Sven Tveskägg, en frilloson till Harald Blåtand. Hon bör då ha hunnit hamna i tjugofemårsåldern. Enligt dansk historia hade Sven Tveskägg fyra barn – sönerna Harald och Knud, samt två döttrar. Sigrid blev med säkerhet mor till två söner och en dotter. Äldst var sonen Harald, som bör ha fötts ca år 994 medan Knut föddes runt 997 och blev vida känd som Knud den store.

Erik Segersäll höll Danmark som erövrat land fram till sin död 995. Det första Olof Skötkonung gjorde som ny kung var att insätta Sven Tveskägg och modern Sigrid Storråda på Danmarks tron, men Sigrid hade aldrig glömt bort Olav Tryggvason och mötet i Kungahälla:

Harmen däröfver jäste alltjämt i hennes sinne, och drifven af begär att hämnas skymfen, begagnade hon sig af sin inflytelserika ställning att bringa till stånd den mot Olof Tryggvesson riktade liga, i hvilken hennes son och hennes man voro de förnämste. I kampen mot dessa allierade dukade den norske konungen under, i det han år 1000 förlorade lif och drabbning vid Svolder.

Men – frågan är om frieriet i Kongahälla verkligen inträffat, för Sigrid skall ju ha varit gift med Sven Tveskägg år 998. Fast Sven var ju hedning och Olav kristen sedan några år tillbaka, kanske att det kan ha varit anledningen till att Olav gjorde sin framstöt, han kanske inte räknade en hednisk vigsel som något värt att bry sig om? Eller var hon inte längre gift? Ja, Sigrid fortsätter att gäcka oss…

 År 1013-1015 sände Sigrids son Olof Skötkonung en här från Svitjod för att hjälpa sin halvbror Knud den store i hans försök att erövra England. Några år in på 1000-talet gav sig Sigrid ut på sin sista seglats. Hennes dödsår varierar mellan olika källor, men det skall ha skett senast år 1013.

Hon blev under sin levnad mor till trenne konungar: Olof Skötkonung i Sverige 995-1022, i Danmark kung Harald 1014-1018 och så Knud den store som regerade mellan 1018-1036.

Siene, Vårgårda Västergötland

I Siene utanför Vårgårda i Västergötland finns en sten som enligt traditionen kallas för Sigrid Storrådas sten. Den beryktade och manhaftiga drottningen skall ha dött här på sin gård i Siene vid 87 års ålder. Stenen har en ristning, men det är inte känt vad den betyder. På platsen har tidigare funnits ytterligare en sten samt flera gravhögar, varav en innehöll en stenkista.  Puke, är enligt folktro ont väsen, eller djävul.

“Rista inte något kristkors, men heller inte någon torshammare, om du reser nån sten över mig, sa hon en gång till Emund. Kasta upp en hög, om du vill hedra mig, och ställ på högen en sten med ingenting mer än mitt namn, en bautasten sådan som fädren fick. Och i Siene skall högen och stenen stå”.

“Då Sigrid var 87 år dog hon. Det var 1039. Hon hade då varit samregent med med sin son Emund i tjugofyra år i Västergötland. Än står Pjukestenen kvar i Siene, utan kristkors eller torshammare, med namnet Sigrid i runor till minne av den drottning, som rådde i Västergötland för länge sedan”

På stenen fanns enligt P E Lindskog under det tidiga 1800-talet inristade tecken vilka han menade var en äldre sorts runor som ingen lyckats tyda.
Tecknen enligt FMIS – som också noterar att det inte lär ha funnits några tecken på stenen på 1790-talet…

Källa: Wadbring.com, Wikipedia

Inskriften: Sigrid

Bilder

Karta till stenen i Siene