Resta stenar – “runstensgatan”

Inom gravfältsområdet finns många resta stenar. En del hör till den så kallade runstensgatan. De flesta är dock gravmarkeringar. Kanske är det lite enklare gravar vid stenarna än de som döljs under de stora högarna och i skeppssättningarna. Gravar med resta stenar brukar dateras till järnåldern och de första århundradena e Kr. Inga gravar av denna typ är undersökta inom Anundshögsområdet.

Det finns stenar i området som verkar ha välts omkull med flit. Rickard Dybeck såg till att resa upp dem igen. Det var också han som skrev nationalsången “Du gamla du fria”.

Runstenen vid Fågelbacken

Vid Fågelbacken, 3 km norr om Anundshög, hittades 1986 en runsten. Den har texten ”Tav lät resa denna sten efter Grimmund. Han var faren – Vidfast son – österut…Ulv och Vibiorn… Kettillas gjorde ”brygga” på…”

Runstenen var rest intill en bro – ”brygga” – över sankare mark. Grimmund dog på färd österut. Kanske var han en av följeslagarna till Ingvar den vittfarne som organiserade ett berömt vikingatåg österut i mitten av 1000-talet. De flesta som följde med på den resan dog österut.

Eriksgatan

Fornlämningarna kring Anundshög visar att området var kärnan i ett maktcentrum under järnåldern. När den valde sveakungen red genom Västmanland på sin Eriksgata stannade han vid tinget vid Anundshög. Här bekräftade västmanlänningarna valet av den nye kungen. Eriksgatan passerade här över bäcken och utmed raden av resta stenar och runstenen. På vägen har många följen med mäktiga personer och kungar passerat.

Vägen med sin runsten och långa rad av stenar gav en värdig ram när ryttarföljen anlände till tinget vid Anundshög. Härifrån red de vidare mot Uppsala.

Vägen är ordentlig underbyggd med bland annat sand i vägbanan. Stenar sattes upp med jämna mellanrum och vadstället över bäcken ställdes i ordning för att ge en bekväm ritt.

Tingsplatsen och stolpraden

Medeltida skrifter berättar om att ting hölls vid högen. Här möttes människor från bygden för att lösa rättsliga tvister. Det är möjligt att tinget hölls i de stora stensättningarna eller kanske i en speciell byggnad intill.

Tingshuset

Vid Anundshög har häradsting hållits under hela medeltiden. Platsen beskrivs som ”rettom tingsstad” i medeltida skriftliga källor.

Tvisterna kunde handla om vem som ägde mark eller annan egendom. Tinget dömde även ut straff till personer som begått brott. De flesta källor, från 800-talet och framåt, beskriver att ting hölls utomhus.

Vid Anundshög finns också grunden till ett kvadratiskt tingshus som användes på slutet av medeltiden. På 1450-talet flyttades tingsplatsen en kilometer norrut till Badelunda kyrka.

Stolpraden

Från vadstället vid bäcken och nästan 200 meter västerut stod en gång en rad stora stolpar med cirka 5 meters mellanrum. Stolparna kunde vara upp till 80 centimeter tjocka och flera meter höga. Stolpraden har antagligen varit en avgränsning av det heliga området och tingsplatsen mot omvärlden. Innanför låg alla gravar och tinget. Utanför fanns den stora boplatsen söder om Anundshög. Stolparna kan ha stått på platsen på 600-talet.

Labyrinter

Labyrinter är ovanliga fornlämningar som vi oftast hittar i kusttrakterna. I Västmanland finns två äkta förhistoriska labyrinter. Det var ett precisionsarbete att lägga en labyrint.

Labyrinten vid Tibble

2000-3000 stenar användes vid Tibble och lades på rätt plats, så att denna labyrint fick sin jämna och täta form. Vi vet inte varför man byggde labyrinten, men vi kan gissa att den har samband med olika vårriter. En tradition säger att en flicka ställdes mitt i labyrinten. En pojke som följde gången in till mitten skulle befria henne. Från sen tid vet vi att det inte var tillåtet för pojken att röra stenarna. Då fick någon annan försöka.

Labyrinten vid Anundshög

På gräsytan mellan Café Anund och Anundshög finns en liten modell av labyrinten vid Tibble. Ofta populär för barn att leka vid.

Labyrinten vid Hässlö

På Badelundaåsen finns ytterligare en liten labyrint. Denna ligger på den södra delen av åsen vid Hässlö. Den här labyrinten skiljer sig en hel del från labyrinten vid Tibble i Badelunda. Hässlölabyrinten är relativt liten och enkel. Den ligger på kanten till en stor dödisgrop.

Många gravar kring Anundshög

När man tittar på en karta över gravfältet kring Anundshög ser allting välordnat ut. Skeppssättningarna och högarna ser ut att vara planerade delar av ett komponerat monument. De största skeppssättningarna seglar rätt in i Anundshög. Kanske uppfördes den största högen och skeppssättningarna inom någon generation.

Gravhögar

Inom området finns förutom den stora Anundshögen ytterligare elva gravhögar och tio runda stensättningar. De varierar i storlek mellan 6 och 33 meter i diameter. Dessa gravar är antagligen lagda över olika generationer medlemmar i samma familj. De flesta gravarna är plundrade för länge sedan, vilket kan ses av groparna i gravarna.

Andra gravar i området

Intill det gamla grustaget vid vägen söder om Anundshög finns tre stora gravhögar från järnåldern. Jämfört med Anundshög kan de verka små. Dessa är dock mycket stora gravhögar och måste vara byggda över betydande personer från trakten.

Stora ceremonier vid gravläggningen

Dessa högar och stensättningar är säkert brandgravar. Den döde bars till platsen av sin anhöriga. Vi kan gissa att olika ceremonier förberedde den döde för livet i dödsriket. Här byggdes ett gravbål där liket brändes tillsammans med gravgåvorna. Var den döde en hövding brändes kanske även hans båt på bålet. När gravbålet brunnit ut byggdes en hög över brandplatsen.

En storhög undersökt

1956 undersöktes resterna efter en storhög vid grustagskanten. Flera guldföremål påträffades tillsammans med bronsföremål, glas, spelbrickor, kamfodral och en rad andra saker. Allt visar att en mycket betydande man begravts här – kanske en kung från 500-talet e Kr.

Sju stensättningar

Intill de stora gravhögarna finns även sju låga stensättningar. Efter att den döde bränts samlades benen ihop. De krossades och lades tillsammans med gravgåvorna på gravplatsen. Över brandgraven byggdes en låg rund stenpackning.

Gravfältet på Badelundaåsen

I Badelundaområdet finns ett mycket stort antal kända gravar från järnåldern. Bara på åsen mellan kyrkan och E18 finns cirka 500 synliga gravar. Till detta kommer alla gravar som ligger dolda under marken. Det finns säkert minst 2000 gravar på denna korta åssträcka. På åsryggen 200 meter söder om vägen finns ett litet gravfält med en hög, nio runda stensättningar och en skeppssättning. De är troligen från 500–1000 e.Kr.

Formen på en vanlig grav säger inget om vem som ligger där. Kvinnor och män begravdes både i högar och i stensättningar. Gravgåvorna består vanligen av en del personliga ägodelar – smycken och dräktspännen och kanske något extra föremål. Lite mat för färden till dödsriket kompletterade det vanliga innehållet i en grav.

Skeppssättningen är lite annorlunda jämfört med de stora vid Anundshög. Den är byggd med låga stenar och fylld med sten och jord. Vi kan gissa att det är en skeppare eller styrman som har begravts här.

Kvinnorna och guldskatten i Tuna

Sveriges guldrikaste grav hittades i närheten av Anundshög. I en kvinnograv från 300-talet fanns olika guldföremål som tillsammans vägde 337,6 gram.

Ungefär två kilometer öster om Anundshög byggdes ett hus i början på 1950-talet. När man upptäckte att huset var byggt på ett gravfält undersöktes tomten av arkeologer. Där fanns gravar från 300-talet till cirka år 1050. På gravfältet fanns åtta stycken båtgravar, en mycket betydelsefull typ av begravning avsedd för särskilt viktiga personer.

I en båtgrav har personen placerats i en båt och fått med sig flera föremål som till exempel husgeråd för mat och dryck, smycken, pärlor, mynt, kniv och sax. I samtliga åtta båtgravar på Tuna gravfält var kvinnor begravda.

I den rikast utrustade graven, en gravkammare som byggdes före båtgravarna, hittades en halsring, två armringar, två fingerringar och nålar av guld. Allt är från Danmark. Det fanns även beslag, en fingerring och två skedar av silver, föremål av brons, bronskärl, glasbägare och pärlor.

Kvinnorna hade hög status

Vem var den danska kvinnan? Vilka var de andra kvinnorna? Var kom guldskatten ifrån? Nya intressanta forskningsrön tyder på att kvinnorna i Tuna hade hög status och att de hade ledande funktioner i kultsammanhang. Exempelvis är kvinnorna i båtgravarna placerade i mitten av gravfältet, medan männen ligger begravda på kanterna.

Fynd som en sierskestav, fina tyger med sidenband, amuletter och smycken kan tyda på att de varit så kallade völvor som sejdade om framtiden. En del amuletter, votivringar, stora ryggspännen har kopplingar till Freja, fruktbarhetens gudinna. Frejakulten hade inslag av shamanism och sejd: extatiska akter där den som leder kulten kan se både bakåt och framåt i tiden och in i andra världar.

Guld från Orienten

Några av fynden liknar fynd som hittats i England. Några mynt kommer från Tyskland. En analys av kvaliteten på guldet härleder guldet till Orienten.

En teori är att kvinnan i grav X är en dansk prinsessa. Två av kvinnorna har begravts under vikingatiden och DNA-prov visar att de är släkt med varandra, mor och dotter eller systrar.

Se fynden på länsmuseet

Guldfynden från Tuna i Badelunda är utställda på Västmanlands läns museum på Karlsgatan 2 i Västerås. De ingår i länsmuseets basutställning om Forntidens folk och fä. Öppettider för utställningen, kafé och butiken finns på Västmanlands läns museums webbplats.

Länk till Västmanlands läns museums webbplats.

Grytahögen

Grytahögen är ytterligare en stor kungshög utanför Västerås. Den är hela 41 meter i diameter och 6 meter hög. Intill finns även några mindre gravar.

Till högen är knuten en sägen, känd från 1600-talet. En ungmö bodde i “Tibble Slott” på Badelundaåsen. När hon sökte sig ut till sin älskade blev hon bergtagen av ett troll. Hennes älskade dödade sig då genom att kasta sig på sitt svärd, varefter ungmön bars död ut ur berget. Svärdet och de båda döda lades på en guldvagn. Vagnen skall enligt sägnen stå i Grytahögen. Då den “i sijnom tijdh” framtages ur högen “skall swärdet honom som först kommer, genomränna”.

Området genom tiderna

Kring Badelundaåsen möttes forntidens handelsvägar och vattenleder. Under århundradenas lopp blev området ett kulturellt centrum för hela västra Mälardalen. Det var här man samlades till ting ända in på medeltiden. Det var här man offrade till sina gudar och senare bad till den nye kristna guden. Det var här man begravde sina döda, stort och mäktigt i gravhögar och stenskepp eller enkelt och oansenligt utefter åsslänten, alltefter makt och ställning.

Storhetstiden varar under hela järnåldern, dvs från ca 500 f Kr och fram till 1100-talet e Kr. I dag är området därför ett av Sveriges mest omfattande fornlämningsområden.

Bronsåldern (1800–500 f Kr)

Under den äldre bronsåldern, för ungefär 3 500 år sedan, låg det som nu är Anundshögsområdet längst inne i en havsvik. Mellan den plats där själva högen ligger och Badelundaåsen fanns en liten vik.

Vid arkeologiska undersökningar 2004 hittades rester av en brygga som var 3 200 år gammal. Detta visar att det fanns en boplats här redan under bronsåldern.

Många av hällristningarna från Västmanland innehåller skepp och för ett samhälle som var inriktat på sjöfärder låg boplatsen perfekt till. Bryggan låg i en skyddad vik och boplatsen hade tillgång till alla resurser i havet utanför.

Under de följande 1 200 åren höjde sig landet ur havet och vid år 0 låg havsstranden 400 meter bort längs åsen. Då gick det att använda den gamla havsbottnen till stora betesmarker. På så vis var boplatsen fortfarande en trygg plats. I fornspråket var ordet för rikedom och boskap samma ord.