Gamla Uppsala
Gamla Uppsala fornlämningsområde är det samlade begreppet för de monumentala storhögar, gravfält och andra fornlämningar som finns vid Gamla Uppsala. Totalt anses området ha innehållit mellan 2 000 och 3 000 gravar. Området har grävts ut i omgångar sedan 1600-talet, med större utgrävningar under 1840-talet, 1870-talet, 1990-talet och 2010-talet.
De tre största gravarna kallas Kungshögarna. De har tidigare tillskrivits gudarna Oden, Tor och Frej. Birger Nerman argumenterade för att de tillhörde tre sveakungar som nämns i Ynglingatal – Adils, Aun och Egil. Nu kallas de Västhögen, Mitthögen och Östhögen efter sin geografiska placering. Västhögen ansågs vara Tors, mitthögen Frejs och östhögen Odens.
Högarna är 55–70 meter i diameter och 7–11 meter höga. De är anlagda på Uppsalaåsen, vilken grävts ut för att förstärka effekten av högresningen.
Två av högarna är utgrävda. Östhögen grävdes ut 1846 under ledning av riksantikvarien Bror Emil Hildebrand. Man fann ett kärnröse som täckte en brandgrav. Västhögen grävdes ut 1874 och här var brandgravresterna samlade i ett litet ämbar. Fastän svårt förbrända utmärker sig fynden som ovanligt exklusiva för sin tid, äldre vendeltiden, mellan år 550 och år 625. Särskilt märks fragment av en vendelhjälm med parallell i det brittiska Sutton Hoo-fyndet och en liten guldfiligranmask som en gång troligen suttit på en guldhalskrage.
Direkt öster om högarna, intill kyrkan, finns Tingshögen. Den är en låg, flat hög och ansågs tidigare vara kung Domars grav. Sedan man konstaterat att högen faktiskt ligger i nivå med den ursprungliga åsytan avfärdades den som gravhög. Radarundersökningar av högen har dock visat att högen trots allt verkar anlagd. Tingshögen kan ha spelat en roll vid det forntida kungavalet. Själva valproceduren skall dock ha förrättats vid Mora stenar några kilometer söder om nuvarande Uppsala, åtminstone i den tid då Tiundaland och Attundaland gemensamt valt kung. Tingshögen skall vid ett tiotal tillfällen ha använts som symbolisk plats av Gustav Vasa vid tal.
I direkt anknytning till högarna finns ett gravfält med gravar som dateras till yngre järnåldern. Vikingatida, okremerade gravar har påträffats invid prästgården, och även båtgravar har påträffats. Dessutom har det tidigare funnits flera andra intilliggande gravfält som nu är bortodlade. Gravfältet i sin helhet anses ha rymt runt omkring 2000 gravar, de flesta nu försvunna. På en karta från 1669 kan man räkna 669 stycken. Idag finns cirka 300 kvar.
Hallbyggnader
Direkt nordöst om nuvarande kyrkan ligger kungsgårdsplatån, där utgrävningar visat att flera stora hallbyggnader stått i omgångar. Själva platån har ursprungligen varit lägre, men höjts och fyllts på med fyllnadsmaterial i omgångar, i samband med att äldre hallbyggnader rivits och en ny uppförts på samma plats. Även på åkern öster därom (nu intill järnvägsspåren) har boningshus stått. En vall av något slag har funnits norr om husen, mellan kyrkan och Fyrisån.
Hallbyggnaden som stått på platån är en av de största järnåldersbyggnader man känner till i Skandinavien. Hallbyggnaden har varit av långhustyp med avsmalnande kortsidor, 50–60 meter lång, 12 meter bred och haft en sammanlagd yta av cirka 500 kvadratmeter. Den har mycket stora likheter med den nyligen funna närmare 50 meter långa och 14 meter breda hallbyggnaden på Askahögen norr om Vadstena i Östergötland. Så stora långhus hittas bara på tidens rikaste gårdar (t.ex. i Lejre) där de verkar ha fungerat som offentliga festsalar där religiösa och politiska gästabud firades.
Vid utgrävningarna i området 2011-2012 påvisades att byggnaden troligen inte brunnit genom en olyckshändelse, utan bränts ned under rituella former, då deponerade offersymboler i form av större järnspiraler upptäcktes i byggnadens stolphål. Järnspiralerna var inte anfrätta av den kraftiga värme som utvecklats då byggnaden brunnit ned. Hettan från branden har varit så kraftig att lermaterialet i väggarna förvandlats till tegel, och även teglet har i stor utsträckning smält.
Man konstaterade att hallbyggnaden haft dubbla väggar med lerklining emellan, samt 3 meter breda portar på vardera långsida. Detta är inte normalt för större byggnader från tiden, då ingångarna snarast brukar göras små för att spara värme i långhuset. Byggnadens ovanliga utformning och unika storlek, kombinerat med dess läge på en upphöjd platå bredvid kungshögarna, har fått arkeologerna att anta att byggnaden måste haft någon typ av speciell funktion. Byggnaden har utvändigt varit klädd med klovar, eller möjligen vitfärgad med vitslamning.
Offer till Gudarna
“Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra.”
Så här beskriver den tyske kyrkohistorikerna Adam av Bremen kulten i Gamla Uppsala på 1070-talet. Han har inte själv varit där, det han berättar om bygger på hörsägen. (Enl. vissa källor skall det ha varit den danske Kungen som bidragit med informationen till Adam av Bremen.) Det var närvaroplikt på offerfesterna, var man kristen kunde man dock köpa sig fri från att delta. Adam skriver att man träffades vart nionde år, med deltagare från ”alla sveonernas landskap”.
Var det gyllene templet en hallbyggnad?
Han nämner också ett gyllene tempel som stått på platsen: “Detta folk har ett berömt tempel som kallas Uppsala, beläget inte långt från samhället Sigtuna. I detta tempel, som är helt prytt med guld, dyrkar folket bilder av tre gudar.”
Den mäktigaste av dem, Tor, har sin tron mitt i salen. På var sin sida om honom sitter Oden och Frej.
Adam använder begreppet ”tempel” i sin text, men när han beskriver de inre delarna av kulthuset så skriver han triclinium, som betyder matsal. Kanske var templet helt enkelt en hallbyggnad, där man samlades för att äta rituella offermåltider tillsammans? Dick Harrison och Kristina Ekero Eriksson har i boken Vikingaliv lagt fram teorin att hallbyggnaden kan vara det gäckande “hednatempel” som Adam av Bremen beskrev.
Utgrävningarna 2012
Grophus
Vid utgrävningarna 2012 upptäcktes ett stort antal grophus öster och sydost om tingshögen. Antalet uppgår till över 30 stycken, och en så stor samling av grophus har inte tidigare påträffats i Sverige. I flera av grophusen hittades spår av hantverk, exempelvis vävning och metallhantering. Liknande samlingar av grophus har hittats vid forntida maktcentra i Danmark och Tyskland, vilket stärker teorin om Gamla Uppsala som ett forntida maktcentrum.
Nyupptäckt storbyggnad sydost om Tingshögen
2012 upptäcktes även en större, tidigare okänd byggnad vid Sivs väg, sydost om Tingshögen. Byggnaden har konstruerats med ett antal kraftiga stolpar (c:a 1 meter i diameter) som burit upp den södra gaveln, vilket inneburit att den haft någon typ av monumental överbyggnad eller loft. Stolparna har bytts flera gånger under byggnadens historia. Byggnadens funktion är inte klarlagd, men liknande byggnader har tidigare hittats i Barksta utanför Köping, och i Björkgärdet i Rasbo socken i Uppland.
Likbål
En välbevarad rest av ett likbål upptäcktes i området 2012. Fynd av bevarade likbål är ovanligt. Vid platsen för likbålet hittade arkeologerna både välbevarade rester av trästockar, och förkolnade rester av människoben, samt ben från häst och hund. Benresterna var inte fullständigt förbrända, och detta gällde särskilt djurbenen, som alltså tycks ha placerats längre från härdens mitt.
Mathållning
Fynd av ben från nöt, svin, lamm och get har gjorts. Det är även belagt att hästkött varit en naturlig del av mathållningen. Många av de får och hästar som konsumerats har uppnått ansenlig ålder, och har alltså inte i första hand hållits som slaktdjur, utan istället som nyttodjur av olika slag. Vilt i form av älg, rådjur och även trana har konsumerats, vilket tyder på att området varit en högreståndsmiljö. Fynd från 2012 visar också att man ätit torsk och strömming, trots att dessa saltvattensfiskar måste ha fraktats några mil från kusten.
Stenrad söder om kungshögarna
Fundamenten till en stenrad upptäcktes cirka 1 kilometer söder om kungshögarna 1996, men det var först under utgrävningarna 2011-2012 som man förstod stenradens omfattande utsträckning, genom nya fynd. Stenraden tycks ha omgärdat en stor del av fornlämningsområdet. Det finns olika teorier om stenraden: antingen kan den markera en monumental väg, eller så kan den markera en avgränsning av området, liknande en gles mur (ett så kallat viband). Strax söder om samtliga stenfundament har brandhärdar hittats, vilket tyder på att stenarna varit belysta. Märkligt nog nämner Adam av Bremen att “en flammande kedja” som ska ha omgärdat Gamla Uppsala, men för att reda ut om stenraden verkligen omsluter hela området behövs ytterligare utgrävningar.
De stenar som stått i fundamenten är försvunna, och finns heller inte utmarkerade på 1600-talets kartor. Fundamenten är dock kraftiga, och sammanpressningen av jorden under fundamenten visar på att mycket stora stenar (av typen rest sten) varit placerade i fundamenten. Genom fynd av en hästtand har stenfundamenten kunnat tidsbestämmas till tiden kring 600 e.Kr, i början av vendeltiden.
De gigantiska Stolpraderna
Förra säsongen hade arkeologerna fullt upp med att undersöka de två långa raderna med gigantiska stolphål, som löpte i närheten av högarna. Stolphål som är anlagda med ungefär fem meters mellanrum och där det för ungefär 1500 år sedan stod resta stolpar. Den ena av de två utgrävda stolpraderna gick öster om högarna, under Vattholmavägen som går i nord-sydlig riktning. Den andra löpte några hundra meter söder om högarna.
Men frågan som alla ställer sig är ju vart stolpraderna fortsätter.
Genom en undersökning med magnetometer som gjordes redan 2010, vet vi att den södra stolpraden fortsätter västerut mot Högåsen. Där viker den av norrut och följer åsen. Men vart tar den södra stolpraden vägen österut, viker den av mot Vattholmavägen? Och finns det någon fortsättning på raden uppe vid Samnan?
Pär Karlsson, som är prospekteringsansvarig på UV sitter inne med svaret. Åtminstone en del av det. I höstas begav sig han och några kollegor ut med magnetometer för att lösa mysteriet. Nu berättar han om resultatet.
– Vi fann 33 nya stolphål i den södra stolpraden som täcker glappet mellan fundamenten som upptäcktes med magnetometer 2010 och de som undersöktes av arkeologerna förra sommaren. Stolpraden fortsätter sedan mot öster in under halva fotbollsplanen. Där upptäckte vi sju stolphål. Men den data vi fick fram under fotbollsplanen hade mycket dålig kvalitet. Det låg metalliskt skräp i marken som störde – kanske elledningar eller någon bevattningsanordning. Vi kunde inte se att stolpraden viker av och fortsätter mot norr för att ansluta till fundamenten under Vattholmavägen, säger Pär.
Även borta vid Samnan undersöktes marken med magnetometer. Där, ungefär vid järnvägsövergången, finns de nordligast kända stenfundamentet. Från det stolphålet har en kilometerlång stolprad löpt söderut, in mot Gamla Uppsala. Norr om detta fundament är det tomt, och raden verkar inte ha svängt av västerut.
– Vi undersökte marken väster om Vattholmavägen, men kunde inte upptäcka något fundament där.
Förhoppningsvis kommer det att bli ytterligare en undersökning för att se vart den västra raden, den som löper alldeles intill högarna, tar vägen mot norr. Och att se hur högarna förhåller sig till stolpraden.
– Men då blir det med georadar för att kunna tränga ner djupt under högarna, säger Pär Karlsson.
Informationen om stolpraderna kommer från arkeologi gamla uppsala.
Sammanfattning av utgrävningen 2012/2013
Sammantaget ger utgrävningen en fördjupad bild av Gamla Uppsala. Platsen är känd för att vara ett säte för härskare, ett ställe där politik och religion gick hand i hand. Under 1000-talet ska stora offerfester ha ägt rum här. Men här vistades inte bara de som hade makten, utan också en mångfald av människor; textilarbetare, smeder, boskapsskötare, krigare, slavar och barn. Det är spåren efter dessa som arkeologerna grävt ut. -arkeologerna.se
Gamla Uppsala Museum
För vidare information om museumet, se deras hemsida. Gamla Uppsala är en så mäktig plats att besöka. Rekomenderas starkt.