Ingvarsstenarna
Listan av runstenar är sorterade efter landskap, med kartor, bilder och tolkning av texterna. Översättning av runinskriften både till runsvenska och nusvenska. Gps navigation till alla stenar via Google maps, för att enkelt kunna besöka dessa unika historiska dokument. Ingvarsstenarna är de runstenar som restes till minne av nordmän som dött under Ingvar den vittfarne, när de på sina skepp färdades i österled kring åren 1036-1041. Vikingatåget har därför fått namnet Ingvarståget. Läs vidare om Ingvar den vittfarne & Ingvarståget här. Gripsholmsstenen Sö 179 är en av de mest bekanta av Ingvarsstenarna.
(Bilder kommer uppdateras vartefter, med färgläggning, för att visa hur de kanske sett ut en gång i tiden.)
Sö 9 Lifsinge
Den är en av de så kallade Ingvarsstenarna, Stenen upptäcktes 1857 av friherre A. V. Stjernstedt, som vid uppodling av den så kallade Herrmanshagen mellan Nibble och Lifsinge, lät vända på ett antal olika brottstycken, varigenom ristningen kom i dagen. Stenen var då sönderslagen i fem bitar men genom Erik Brates försorg togs delarna till vara 1899. Den lagades och restes på nytt nära fyndplatsen 1934. En gångväg mellan Nibble och Lifsinge leder över en höjd i stenens närhet och den står cirka 500 meter sydost om Sö 8.
Runor: barkuiþr × auk × þu : helka × raistu × stain × þansi : at · ulf : sun · sin · han × entaþis + miþ : ikuari + kuþ + hialbi + salu ulfs ×
Runsvenska: barkuiþr × auk × þu : helka × raistu × stain × þansi : at · ulf : sun · sin · han × entaþis + miþ : ikuari + kuþ + hialbi + salu ulfs ×
Översättning till nusvenska: Bergvid och Helga, de reste denna sten efter Ulv, sin son. Han avled med Ingvar. Gud hjälpe Ulvs själ!
Sö 96 Jäders kyrka
Stenen har tidigare legat infogad vid sakristians dörr innan den 1863 plockades loss och placerades på vänstra sidan om kyrkogårdens grind, på högra sidan restes tre år senare Sö 97. Stenen är skadad varmed vissa partier av ristningen har gått förlorade. Den ornamentik som återstår visar upp en runorm sedd i fågelperspektiv och stenen budskap har en liknande formulering som en Ingvarssten. Man kan därför anta att även denna minnestext ursprungligen har slutat “med Ingvar”.
Runor: .. … -(t)ain : þansi : at : begli : faþur : sii :: buanta :: sifuR :: han : uaR : fa… …
Runsvenska: .. … -(t)ain : þansi : at : begli : faþur : sii :: buanta :: sifuʀ :: han : uaʀ : fa… …
Översättning till nusvenska: … denna sten efter Bägler, sin fader, make till Säva. Han var faren (med Ingvar) …
Sö 105 Högstena, Kjula
Runstenen står rest på ett fält på östra sidan om vägen drygt två kilometer söder om Kjula kyrka.
Runor: : hulmuiþr : -þi-(s)… …(R) …ur–(r)- su[n] han : uaR : fa-in : m(i)- : ikuari ×+
Runsvenska: : hulmuiþr : -þi-(s)… …(R) …ur–(r)- su[n] han : uaR : fa-in : m(i)- : ikuari ×+…
Översättning till nusvenska: Holmvid [reste denna sten efter] Torbärn [?], sin fader. Han var faren med Ingvar.
Sö 107 Balsta
Runinskrift Sö 107 är en runsten som står tillsammans med Sö 108 och Sö 109 i området Balsta nära utfartsvägen från Eskilstuna mot Kjula. Den har funnits där länge och möjligen kan detta vara dess ursprungliga plats, för här gick landsvägen förbi och i närheten rann Karpbäcken och där fanns även “Gredby bro”.
Stenen är 170 cm hög och 70 cm bred vid foten. Materialet är granit. Sö 107 tillhör gruppen av Ingvarsstenar som restes efter dem som deltog i ett olyckligt vikingatåg mot Ryssland och Särkland. Efter sex år återkom endast ett av trettio skepp till Mälartrakten. Detta ska ha inträffat året 1042 enligt Ingvar den vittfarnes saga.
Ristaren som är okänd använder Svensk runrad från 1000-talet med en stungen runa (E). Orden särskiljs av dubbla punkter.
Runslingan börjar med ett klumpigt, rundögt ormhuvud och saknar en riktig avslutning: slingan dubbleras mot slutet, återupptas inne i ristningen, och sedan fortsätter texten med lösa runor.
Runor: rulifR : raisti : stein : þnsi : at : faþur : sin : skarf : ha[n] uaR : farin : miþ : ikuari :
Runsvenska: rulifR : raisti : stein : þnsi : at : faþur : sin : skarf : ha[n] uaR : farin : miþ : ikuari :
Översättning till nusvenska: Rollev reste denna sten åt sin fader Skarv. Han var faren med Ingvar.
Sö 108 Gredby, Eskilstuna
Runinskrift Sö 108 är ristad på en runsten som står tillsammans med Sö 107 och Sö 109 i området Balsta, nära utfartsvägen från Eskilstuna mot Kjula. Stenen har flyttats runt inom Eskilstuna men lär från början ha stått i närheten av sin nuvarande plats. Här passerade den forna landsvägen “Gredby gata” och i närheten rann Karpbäcken förbi under Gredby bro.
Stenen är 160 centimeter hög och 94 centimeter bred. Materialet är granit. Centralt på stenen finns ett stort, likarmat hjulkors utan flätning och utsmyckning. Runslingan är mycket ovanlig. Runslingan har varken huvud eller svans. Den börjar vid foten mitt på stenen, där den är öppen, och löper sedan medsols runtom stenens kanter tills den når samma ställe. De yttre linjer möter varandra, med även slutet är öppet. Huvudslingan binds av en andra slinga med ormhuvud. Ormen har spetsigt huvud och utstående, runda ögon, men ingen tunga. Slingans runtext börjar vid svansen och löper motsols mot huvudet.
Runor: kunulfr : raisti : stein : þansi : at : ulf : faþur : sin : han : uaR i : faru : miþ : ikuari :
Runsvenska: kunulfʀ : raisti : stein : þansi : at : ulf : faþur : sin : han : uaʀ i : faru : miþ : ikuari :
Översättning till nusvenska: Gunnulv reste denna sten åt sin fader Ulv. Han var i färd med Ingvar.
Sö 131 Lundby
Södermanlands runinskrifter 131 (Sö 131) är en runsten från vikingatiden i Lundby i Lids socken, Nyköpings kommun. Runstenen är av grå granit och är 1,6 meter hög, 0,8 meter bred och 0,35 meter tjock. Runhöjden är 7–11 cm.
Runor: : sbiuti : halftan : þaiR : raisþu : stain : þansi : eftiR : skarþa : bruþur sin : fur : austr : hiþan : miþ : ikuari : o sirklanti : likR : sunR iuintaR
Runsvenska: : sbiuti : halftan : þaiR : raisþu : stain : þansi : eftiR : skarþa : bruþur sin : fur : austr : hiþan : miþ : ikuari : o sirklanti : likR : sunR iuintaR
Översättning till nusvenska: Spjute, Halvdan, de reste denna sten efter Skarde, sin broder. For öster hädan med Ingvar, i Särkland ligger sonen till Övind
Sö 173 Tystberga
Stenen står på sin ursprungliga plats utmed vägen som kommer från Tystberga kyrka. Strax intill står Sö 374 och på vägens motsatta sida är en bautasten. När stenarna en gång restes letade sig vattnet hit in genom en lång fjärd som slutade i närheten av Ekensholm. Minnesmärket är en så kallad Ingvarssten och i texten framgår att Holmsten tidigare färdats i västerled, innan han och sonen Rodger förolyckades i Ingvars följe i österled. Namnen på syskonen Manne och Muskia figurerar även på Sö 374 och det ovanliga kvinnonamnet Muskia, som troligen betyder den mörka, står även omnämnt på Sö 13 vid Ånhammar
Runor: : §A mus:kia/mes:kia : a(u)[k :] (m)an(i) : litu : rasa : ku[(m)(l) : þausi : at : b]ruþur · (s)in : hr(u)þkaiR · auk : faþur sin hulm:stain ·
§B · han hafþi · ystarla u(m) : uaRit · lenki : tuu : a:ustarla : meþ : inkuari
Runsvenska: §A mus:kia/mes:kia : a(u)[k :] (m)an(i) : litu : rasa : ku[(m)(l) : þausi : at : b]ruþur · (s)in : hr(u)þkaiR · auk : faþur sin hulm:stain ·
§B · han hafþi · ystarla u(m) : uaRit · lenki : tuu : a:ustarla : meþ : inkuari
Översättning till nusvenska: Muskia och Manne läto resa detta minnesmärke efter sin broder Rodger och sin fader Holmsten. Han hade vistats länge i väster. De dogo österut med Ingvar.
Sö 179 Gripsholm
Stenen Sö 179 är en av de mest kända runstenarna och anses som den främsta av de så kallade Ingvarsstenarna. Den är rest över Ingvar den vittfarnes bror Harald, som följde med Ingvar på dennes vikingatåg i österled. Att Haralds mor Tola lät resa stenen har tolkats som hon varit frilla till Ingvars far, så Harald och Ingvar kan ha varit halvbröder. En annan tolkning menar att Harald och Ingvar endast var vapenbröder och inte släkt.
Stenen hittades 1827 av runforskaren Johan Gustaf Liljegren och den var då täckt av tjära och användes som tröskelsten inne i Gripsholms slott. Den hade troligen hamnat i slottet på 1500-talet, efter att dessförinnan ha funnits i det kartusianerkloster som då fanns i staden. Klostret revs under reformationen och byggnadsmaterial återanvändes vid slottets uppförande. År 1930 beslöt man att runstenen skulle tas fram ur golvet och ställas upp på sin nuvarande plats.
Materialet är granit. Runslingan består av ett enda djur med ormhuvud, utan riktig bindning och runorna är vikingatida. Stenen är osignerad, men Samnordisk runtextdatabas nämner Äskil 2 som ristare.
Runor: : ᛏᚢᛚᛅ : ᛚᛁᛏ : ᚱᛅᛁᛋᛅ : ᛋᛏᛅᛁᚾ : ᚦᛁᚾᛋ ᛅᛏ : ᛋᚢᚾ : ᛋᛁᚾ : ᚼᛅᚱᛅᛚᛏ : ᛒᚱᚢᚦᚢᚱ : ᛁᚾᚴᚢᛅᚱᛋ : ᚦᛅᛁᛦ : ᚠᚢᚱᚢ : ᛏᚱᛁᚴᛁᛚᛅ : ᚠᛁᛅᚱᛁ : ᛅᛏ : ᚴᚢᛚᛁ : ᛅᚢᚴ : ᛅ:ᚢᛋᛏᛅᚱᛚᛅᚱ ᚾᛁ : ᚴᛅᚠᚢ : ᛏᚢᚢ : ᛋᚢᚾᛅᚱ:ᛚᛅ : ᛅᛋᛁᚱᚴ:ᛚᛅᚾ:ᛏᛁ
Runsvenska: § × tula : lit : raisa : stain : þins at : sun : sin : haralt : bruþur : inkuars : þaiR furu : trikila : fiari : at : kuli : auk : a:ustarlar ni : kafu : tuu : sunar:la : a sirk:lan:ti
Översättning till nusvenska: Tola lät resa stenen efter sin son Harald, Ingvars broder De foro manligen fjärran efter guld och österut gåvo örnen föda.De dogo söderut i Särkland.
Efter personuppgifterna är texten en strof skriven på fornyrdislag. Av Tolas kväde får vi veta att de for på vikingatåg österut, alltså över Gårdarike, för att ta krigsbyte. Att de “gav örnen föda” är en kenning som innebär att de förde krig och dödade fiender som lämnades på slagfältet för att ätas av örnar. De fortsatte sedan vikingatåget söderut, där en del dog i Särkland, saracenernas land (kalifatet av Bagdad vid Kaspiska havet). Ingvars saga hävdar bestämt, att endast ett skepp förde budskapet hem till Sverige år 1042.
Karta | Bild | Bild | Bild | Bild
Sö 254 Vansta
Runinskrift Sö 254 är en runsten som nu står vid Vansta gård i Ösmo socken, Sotholms härad på Södertörn. Stenen hittades 1903 i södra kanten av sjön Styran i samband med en utdikning. Där hade den fått tjäna som bro i ängens sankare del. Den togs till vara och flyttades till Vansta gård där den placerades mot ett stenblock i trädgården. Materialet är gråsten och ornamentiken består av en runorm i fågelperspektiv, ristaren är Amunde.
Runor: • suan : auk stain : raistu • stain : at • tos(t)a : faþur : sin : is uarþ : tauþr • i liþi : ikuars : au(k) at • þo(r)stain : auk kt : aystain : alhiltar • s-
Runsvenska: • suan : auk stain : raistu • stain : at • tos(t)a : faþur : sin : is uarþ : tauþr • i liþi : ikuars : au(k) at • þo(r)stain : auk kt : aystain : alhiltar • s–
Översättning till nusvenska: Sven och Sten reste stenen efter Toste, sin fader, som blev död i Ingvars följe. Och efter Torsten och efter östen, Alvhilds son.
Sö 277 Strängnäs, Domkyrkan.
Fragmentet som sitter inmurat i domkyrkans tornvägg och norr om ingången fanns där redan kring året 1700. Materialet är granit och blocket som är 194 cm långt och 70 cm brett, utgör cirka en fjärdedel av dess ursprungliga storlek ovanför marken. Ristaren är liksom stenens forna plats är okänd.
Runslingans utgörs av en drake fjättrad med enkelt band till sin egen svans. Svansen har en fotansats. Draken är rundögd och har huggtänder. Slingan var hjärtformad. Från svansen och uppåt löper en extra rad runor vars slut är borta. Texten börjar vid drakhuvudet och löper medsols så att runornas bas är inåtriktad. Runorna är något oregelbundna och inte djupt huggna. Orden skiljs åt av dubbla punkter. Svensk runrad från 1000-talet används, med en stungen runa
Runor: u–r : auk : inki:burk : (l)itu : ra… … …- : …a at * uerþr * iki : inkuars : ma… …
Runsvenska: u–r : auk : inki:burk : (l)itu : ra… … …- : …a at * uerþr * iki : inkuars : ma… …
Översättning till nusvenska: U ?r och Ingeborg lät re(sa) … för … bättre var ingen av Ingvars män?
Två personer reste stenen. Det första namnet är inte läsbart. Uppgiften om vem som fick stenen rest efter sig är borta, även uppgifter om eventuella släktförhållanden.
Slutet tolkas som en del av en vers som säger att den döde var med Ingvar på hans resa till Särkland. Därmed anses den tillhöra gruppen Ingvarsstenar, varav det finns tre, kanske fyra placerade vid Strängnäs domkyrka.
Karta | Bild | Bild | Bild | Bild
Sö 279 Strängnäs, Domkyrkan.
Runinskrift Sö 279 är en del av en runsten som nu står vid Strängnäs domkyrka i Strängnäs socken och Åkers härad i Södermanland. Den är placerad nära huvudingången vid kyrkans sydvästra hörn. Intill står Sö 275.
Stenens material är granit och dess ursprungliga plats är okänd. Den är ristad på vikingatiden och texten berättar om en resa i österled som slutade olyckligt nere i Särkland. Ornamentiken går i Ringerikestil och slingan har ett profilerat drakhuvud med huggtänder och en tunn, tredelad tunga.
Runor: ai… … …(u)a : –(a)- … …uni ÷ aimunt… … sunarla : a : se(r)kl…
Runsvenska: ai… … …(u)a : –(a)- … …uni ÷ aimunt… … sunarla : a : se(r)kl…
Översättning till nusvenska: E… hugga stenen… Emunds söner… söderut i Särkland.
Större delen av texten är borta. Personen som lät hugga stenen har ett namn som börjar med E, (runorna närmast drakhuvudet). Troligen står namnet Emund för Ingvar den Vittfarnes far. En möjlig tolkning är att hela texten skulle lyda: “Erik lät hugga denna sten efter Ingvar och Harald, Emunds söner. De dogo söderut i Särkland”.
Runristaren använde svensk runrad från 1000-talet, fast med stungna runor. I-runan i Särkland har en prick i mitten och står då för E. Runorna är stora och djupt huggna. Sista läsbara ordet är S E (R) K L (A T). A och T är borta (N utgår före T) men detta ord kan endast betyda Särkland, arabernas land, Bagdadkalifatet, som sträckte sig till Kaspiska havet. Till Särkland kom man genom att fara österut till Gårdarike och därefter söderut via de ryska floderna. Det var ett ovanligt resmål om man inte deltog i ett vikingatåg med Ingvar den vittfarne. Därför kan man vara nästan säker att Sö 279 tillhör gruppen Ingvarsstenar.
Sö 281 Strängnäs, Domkyrkan.
Runinskrift Sö 281 är ett stort runstensfragment, som nu är inmurat i Strängnäs domkyrka. Den fragmentariska stenen upptäcktes 1863 och nyttjades då som tröskel inne i kyrkan, den plockades loss och infogades 1874 i tornets södra yttervägg till höger om domkyrkans port. Till vänster om porten sitter Sö 277 inmurad, därtill finns ytterligare fem runstenar eller fragment, antingen inmurade eller placerade utanför Strängnäs domkyrka.
Stenen är en meter lång och materialet är sandsten. Vi får inte veta vem som reste stenen och vem Ulfs bror kan ha varit. Två viktiga namn finns dock i behåll: Ingvar och Särkland. Därmed kan vi vara säkra på att färden gick österut, för Särkland är arabernas land, Bagdadkalifatet, som sträckte sig till Kaspiska havet och som nåddes via de ryska floderna genom Gårdarike.
Bilden antyder runstenens troliga form i rest läge. Höjden kan bara gissas. Runtexter börjar normalt vid slingans huvud, så biten 1–2 saknas, likaså övriga markerade bitar. Texten löper medsols, vilket medför att runornas bas i den egentliga slingan är riktade mot stenens mitt. Ristaren gör en ny ansats och följer konsekvent samma riktning, utåt/uppåt från huvudet sett. Tekniken med en extra runslinga är mindre vanlig.
Om stenens ursprungliga plats vet vi inget och runristaren är okänd. Han använde Svensk runrad från 1000-talet. U-runan är smal, spetsig, nästan utan rundning. Runorna är stora och djupt huggna
Runor: …(a)lui : lit * kira : kubl : ifti.. .. burþur : ulfs * þiR * a(u).. .. (m)iþ * ikuari : o : sirk*la(t)
Runsvenska: .. let gærva kumbl æfti[R] .. broður Ulfs. ÞæiR au[str]/au[starla] .. með Ingvari a Særklandi.
Översättning till nusvenska: (Någon) lät göra minnesmärket efter (några personer varav en var) Ulfs broder. De (for österut och dog) med Ingvar i Särkland.
S-runan i ’Ulfs’ är felvänd, jämför S-runan i ’Särkland’. ‘Kumble’ betyder ’minnesmärke’ och används synonymt med det mera vanliga ’sten’. R och B i ’broder’ har bytt plats, detta sker ofta i denna teckenkombination.
Slingan har drakhuvud med två rakt utstickande linjer istället för tunga, jämför Sö 279.
Ingvar stavas IKVAR. Ostunget K dubblerade som G, och inför K/G föll nasalen N bort.
Särkland stavas SIRKLAT eller SERKLAD när stungna runor används. N faller bort framför T/D.
Karta | Bild | Bild | Bild | Bild
Sö 287 Hunhammar (Norsborg)
Södermanlands runinskrifter 287 är en försvunnen runsten som förmodas ha stått vid Hundhamra i nuvarande Norsborg, Botkyrka kommun. Den berättar om en man som dog i Ingvar den vittfarnes ödesdigra vikingatåg i österled, och räknas således till Ingvarsstenarna. Johan Peringskiöld skrev på sin tid att “uthi hagen emellan Hunhammar och Bårg, der åtskillige stora skogsvuxne Jarlehögar äro, hafver fordom varit en stoor Runesteen uprester, som nu ligger på Borg ägor nedan för högarne omkulle, och mitt i tu afslagen.” Stenen avtecknades på 1600-talet av Petrus Törnevall.
Stenen har senare sökts av bland andra Richard Dybeck och Olof Hermelin. Dybeck nämner år 1869 att “en äldre man berättade, att en stor flat och ituslagen sten legat i hagen, han trodde, att stenen sedan dess sunkit i marken”, och även Hermelin nämner år 1870 i sin beskrivning över Botkyrka sockens fornlämningar den försvunna stenen.
Runor: [× antuitR : reisti : stin : iftiʀ : huka : bruþur sin eʀ : uar : tauþe(r) : miþ : ink… …k : iftir : þurkils bruþur : kuþan biarlaukr : irfi : lit : reisa : iftir : biaþr : sin]
Runsvenska: Andvettr ræisti stæin æftiR Huga, broður sinn, eR vaR dauðr með Ing[vari, o]k æftiR Þorgils, broður goðan. Biarnlaugr ærfi(?) let ræisa æftiR faður(?) sinn.
Översättning till nusvenska: “Andvett reste stenen efter Huge, sin broder, som blev död med Ingvar, och efter Torgils, [sin] gode broder. Björnlög, arvingen(?), lät resa [stenen] efter sin fader(?).”
Sö 320 Stäringe
Runstenen är en Ingvarssten & daterad till ca 1015 – 1050. Byrsten deltog i Ingvar den vittfarnes berömda vikingatåg genom Ryssland till Särkland vid Kaspiska havet.
Runor: : kaiRuatr auk anutr auk utamr rita stain at byrstain bruþur sin saR uaR austr miþ ikuari trik snialan sun lifayaR
Runsvenska: kaiRuatr auk anutr auk utamr rita stain at byrstain bruþur sin saR uaR austr miþ ikuari trik snialan sun lifayaR
Översättning till nusvenska: Gervat och Anund och Otam läto resa stenen efter Byrsten sin broder som var österut med Ingvar, en rask yngling, son av Livö
Sö 335 Ärja ödekyrka
Runstenen som består av röd sandsten är en så kallad Ingvarssten vilket betyder att den som hedras i skriften deltog i Ingvar den vittfarnes resa till Särkland. Stenen som stått i landskapet kring Ärja placerades i samband med kyrkans uppförande som tröskelsten vid ingången till vapenhuset. Den hittades där år 1919 vid utgrävningar av ruinen och flyttades till Lida gård, men återbördades 1932 och står nu uppställd vid den gråstensmur som varit vapenhusets östra vägg. Ytterligare en runsten, Sö 333, har blivit återplacerad här vid ruinen.
Ornamentiken visar en smal runorm som ringlar i en cirkel och med knappt synbart huvud och kluven tunga biter i sin egen svanstipp. Ett stort, vackert ringkors nuddar ormslingans övre del och avslöjar att de omnämnda personerna tillhörde den kristna tron. Den Holmsten som står omnämnd kan vara samma person som förekommer i texten på Tystbergas runsten Sö 173.
Runor: u ulfui : raisti . stain thanat bruthur sin : u : snikin sar furs : a : ust : arla : math : i : ikn : u : ari : ksibari hulmstains
Runsvenska: u ulfui : raisti . stain thanat bruthur sin : u : snikin sar furs : a : ust : arla : math : i : ikn : u : ari : ksibari hulmstains
Översättning till nusvenska: Ulfvi reste denna sten efter sin broder Osniken, som dog österut med Ingvar, (han var) Holmstens skeppskamrat.
U 439 Steninge
Upplands runinskrifter 439 är försvunnen sedan slutet av 1600-talet men stod vid Steninge, Husby-Ärlinghundra sn. Inskriften finns bevarad på ett träsnitt av Johannes Bureus från 1624. U 439 är den enda Ingvar-stenen i Ärlinghundra härad och överhuvud taget i Attundaland.
Runor: [harlaif × auk × þurkarþr × litu × raisa × stain × þina at × sabi faþur sin × is| |sturþi × austr × skibi × maþ ikuari a/a| |askalat-/skalat-]
Runsvenska: Hærlæif ok Þorgærðr/Þorgarðr letu ræisa stæin þenna at Sæbiorn, faður sinn. Es styrði austr skipi með Ingvari a Æistaland(?)/Særkland[i](?).
Översättning till nusvenska: Härlef och Torgärd lät resa denna sten efter Säbjörn sin fader. Han styrde skepp österut med Ingvar till Estland.
Kvinnonamnet Härlef har vanligt namnstruktur med -lef, men är inte belagt på andra stenar, kvinnonamnet Torgärd finns på U 14, U 79, U 518, U 968, Sö 302, Sö 306 och Ög 81. askalat kan tolkas som Estland, skalat som Särkland. Runstenen är endast känd från äldre avbildningar, och någon form av felläsning kan ej uteslutas.
U 644 Ekilla bro
Runsten i ljus granit. Ristningen är daterad till ca 1010-1050. Runstenen står i en skogsudde omgiven av öppna fält.
Runor: an(u)(i)(t)r : auk * kiti : auk * kar : auk * blisi * auk * tiarfr * þir * raistu * stain þina * aftiR * kunlaif * foþur : sin han : fil * austr : miþ : ikuari kuþ heabi ontini
Runsvenska: an(u)(i)(t)r : auk * kiti : auk * kar : auk * blisi * auk * tiarfr * þir * raistu * stain þina * aftiR * kunlaif * foþur : sin han : fil * austr : miþ : ikuari kuþ heabi ontini
Översättning till nusvenska: Andvätt och Kiti och Kår och Bläse och Djärv de reste denna sten efter Gunnlev, deras fader. Han föll österut med Ingvar. Gud hjälpe andarna.
U 654 Varpsund
Runsten, kornig och strimmig gnejs. Stenen är daterad till 1010-1050.
Runor: + a-itr : auk • ka(r) auk : kiti : auk : -[l]isi : auk • tiarfr : ris[t]u : stain : þena : aftir : kunlaif : foþur sin is u[a]s nus(t)(r) • m[i](þ) ikuari : tribin kuþ : hialbi : o(t) þaira al-ikr| |raistik • runar is kuni + ual • knari stura
Runsvenska: + a–itr : auk • ka(r) auk : kiti : auk : -[l]isi : auk • tiarfr : ris[t]u : stain : þena : aftir : kunlaif : foþur sin is u[a]s nus(t)(r) • m[i](þ) ikuari : tribin kuþ : hialbi : o(t) þaira al-ikr| |raistik • runar is kuni + ual • knari stura
Översättning till nusvenska: Andvett och Kar och Kiti och Blisi och Djärv reste sten denna efter Gunleif, deras fader, han blev dräpt österut med Ingvar. Gud hjälpe hans ande. Jag Alrik ristade runorna. Han kunde väl styra skeppet.
U 661 Råby
Upplands runinskrifter 661 är en runsten som står i en skogsdunge nära länsväg 269 mellan Råby och Håtuna socken i Uppland. På stenen nämns Ingvar, som åkte på ett stort vikingatåg till Ryssland och Centralasien i mitten av 1000-talet. Stenen är således en av mer än 20 Ingvarsstenar som finns utspridda i östra Svealand
Runor: kairui × auk × kula × ristu × stain þina × aftir × onunt × foþur sia is uas × austr × tauþr × miþ × ikuari × kuþ × hialbi ot × onutar
Runsvenska: Gæiʀvi ok Gulla ræistu stæin þenna æftiʀ Anund, faður sinn. Es vas austr dauðr með Ingvari. Guð hialpi and Anundaʀ
Översättning till nusvenska: Gervi och Gulla reste denna sten efter Anund sin fader. Han blev död österut med Ingvar. Gud hjälpe Anunds ande
Stenen är rest, av två, av Anunds döttrar, till minne av fadern.
U 778 Svinnegarns kyrka
Stenen är 2,3 meter hög och 1,3 meter bred. Den är en av de så kallade Ingvarsstenarna. Ornamentiken består av två glosögda runormar sedda i fågelperspektiv. Ormarna som korsar och tangerar varandra svans mot nos, inramar ett kristet och mycket elegant utfört stavkors.
Flera fragment och runstenar finns placerade här vid kyrkan, däribland U 779.
Runor: þialfi × auk × hulmnlauk × litu × raisa × staina þisa × ala × at baka × sun sin × is ati × ain × sir × skib × auk × austr × stu[rþi ×] i × ikuars × liþ × kuþ hialbi × ot × baka × ask(i)l × raist
Runsvenska: Þialfi ok Holmlaug letu ræisa stæina þessa alla at Banka/Bagga, sun sinn. Es atti æinn seʀ skip ok austr styrði i Ingvars lið. Guð hialpi and Banka/Bagga. Æskell ræist.
Översättning till nusvenska: Tjälve och Holmlög läto resa alla dessa stenar efter Banke, sin son. Han ägde ensam för sig ett skepp och styrde österut i Ingvars lid. Gud hjälpe Bankes själ. Äskil ristade.
U 837 Alsta
Runstenen består av två delar och delar av stenen saknas. Stenen har enligt uppgift stått ca 43 m från den plats där den nu står.
Runor: .. …k × hulmk… … …(r)s + liþ × kuþ × hialb(i) …
Runsvenska: .. …k × hulmk… … …(r)s + liþ × kuþ × hialb(i) …
Översättning till nusvenska: …..och Holmger….Ingvars här. Gud hjälpe….
U 1143 Tierps kyrka.
Runinskrift U 1143 är en runsten som står bredvid U 1144 på nordsidan av den äldre kyrkogårdsmuren vid Tierps kyrka i Tierps socken, Uppland. Stenen är en så kallad Ingvarssten som berättar om de män som följde Ingvar den vittfarne på ett vikingatåg som gick österut genom Gårdarike och ner mot Kaspiska havet. Stenen är starkt sliten och runorna nästintill oläsbara eftersom runstenen tidigare har använts som tröskelsten i kyrkan. Texten har dock bevarats i avritningar från 1600-talet.
Runor: [ᚴᛚᛁᚾᛏᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛒᛚᛁᚴᚱ᛫ᚱᛁᛋᛏᚢ᛫ᛋᛏᛁᚾ᛫ᚦᛁᚾᛋᛁ᛫ᛁᚠᛏᛁᛦ᛫ᚴᚢᚾᚢᛁᚦ᛫]
ᚠᛅᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚼᛅᚾ
[ᚠᚮᛦ᛫ᛒᚮᚱᛏ᛫ᛘᛁᚦ᛫ᛁᚴᚢᛅᚱᛁ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᛏᚱᚢᛏᛁᚾ᛫ᚼᛁᛅᛚᛒᛁ᛫ᚮᚾᛏ ᛅ ]
ᚴᚱᛁᛋᛏᛁᚾ[ᛅ᛫ᚦᚢᚱᛁᛦ᛫ᛅᚾ᛫ᚱᛁᛋᛏᛁ]
Runsvenska: Klintr(?) ok BlæikR ræistu stæin þennsi æftiR Gunnvið,
faður sinn. Hann
for bort með Ingvari. Guð drottinn hialpi and
[ald]ra kristinna. ÞoriR [ru]na[R](?)/[Tr]an[i](?) risti.
Översättning till nusvenska: “Klint och Blek reste denna sten efter Gunnvid sin fader.
Han for bort med Ingvar.
Gud drotten hjälpe alla kristnas ande.
Torir runorna ristade.”
U Fv1992;157
Upplands runinskrifter Fv1992;157 är en runsten som står uppställd på Arlanda flygplats i Sigtuna kommun. Den är en av de så kallade Ingvarsstenarna. Stenen hittades vid Måby gård, Husby-Ärlinghundra socken, i samband med ett vägbygge 1990. Den flyttades och står nu som ett vikingatida monument i Terminal 2 på Arlanda flygplats.
Runor: × kunar : auk biurn : auk × þurkrimr × ra-… …tain : þina · at þurst… × bruþur sin : is uas austr : tauþr · m… …ari × auk × karþ… …u þisi
Runsvenska: Gunnarr ok Biorn ok Þorgrimʀ ræ[istu s]tæin þenna at Þorst[æin] broður sinn, es vas austr dauðr m[eð Ingv]ari, ok gærð[u br]o þessi.
Översättning till nusvenska: Gunnar och Björn och Torgrim reste denna sten efter Torsten, sin broder. Han blev död österut med Ingvar. Och gjorde denna bro(?)
Vs 19 Berga
Runsten i granit. Ristningen är daterad till ca 1040-1049. Ristaren har också gjort Vs 18. Stenen står nu vid Skultuna bruk, vid Västanåvägen väster om Svartån, tillsammans med Vs 18.
Runor: khu[nal-](r) * [(l)it … stain * þinsa ef]tir * horm * stob sen * trek| |ku-…n * auk * uas * farin * (o)(s)-r * miþ * ikuari * hiolbi k[-þ * salu h…ns *]
Runsvenska: khu[nal-](r) * [(l)it … stain * þinsa ef]tir * horm * stob sen * trek| |ku-…n * auk * uas * farin * (o)(s)-r * miþ * ikuari * hiolbi k[-þ * salu h…ns *]
Översättning till nusvenska: Gunnald lät resa denna sten efter Orm, son styvson, en god ung man, och han hade farit österut med Ingvar. Hjälpe Gud hans själ
Orm har följt med Ingvar den vittfarne på hans berömda vikingatåg till Särkland vid Kaspiska havet.
Ög 145 Dagsberg
Runinskrift Ög 145 är ett runstensfragment som nu är placerat ovanpå kyrkogårdsmuren vid Dagsbergs kyrka i Dagsbergs socken och öster om Norrköping i Östergötland. Stenens ursprungliga plats är okänd.
Runor: …ur : sin : eR : furs : … hilfnai : –st-
Runsvenska: …ur : sin : eR : furs : … hilfnai : –st-
Översättning till nusvenska: …(fader) sin, som omkom…(i Ingvars) härskara (österut)
Ög 155 “Sylten”
Runinskrift Ög 155 är en runsten som står i Sylten, Styrstad socken och Norrköpings kommun i Östergötland. Stenen är ornerad med en dubbel runslinga som löper utmed kanten och bildar en romersk båge och inom slingan syns på stenens övre del ett ringat kors. I motsatta nedre delen bildar slingan en knut som liknar en kringla.
Runor: þurfriþ × risti × eftiR × askut × auk × kauta sunu × sina × stin × þasi × han × kuti × etaþis × i × ikuars × hilfniki ×
Runsvenska: þurfriþ × risti × eftiR × askut × auk × kauta sunu × sina × stin × þasi × han × kuti × etaþis × i × ikuars × hilfniki ×
Översättning till nusvenska: Torfrid reste efter Åsgöt och Göte, sina söner, denna sten. Han Göte ändade sitt liv i Ingvars härskara.
Den Ingvar som står omnämnd i texten syftar på Ingvar den vittfarne.
Karta | Bild | Bild | Bild | Bild
Möjliga Ingvarsstenar
M 4 Lilla Attmarsstenen
Runinskrift M 4 är en runsten som endast är delvis bevarad. Den upptäcktes i Attmarby 1810 och står nu utanför Attmar kyrka i Attmars socken i Medelpad.
Runor: §P …uki raisti st… … f(u)r austr · miR i(i)…ri (i)aisinsiltaikan-… …i · stain þin
§Q …uki raisti st… … f(u)r austra miR i(i)…ri (i)aisinsiltaikan-… …[na]þ(u) stain þin[a]
Runsvenska: §P [T]oki/[Full]ugi/[Ill]ugi ræisti st[æin] … for austr meðr Ing[va]ri(?) … … stæin þenna.
§Q [T]oki/[Full]ugi/[Ill]ugi ræisti st[æin] … for austr meðr Ing[va]ri(?) … [mar]kaðu(?) stæin þenna
Översättning till nusvenska: §P Tóki/Fullugi/Illugi reste stenen … for österut med Ingvarr(?) … … denna sten.
§Q Tóki/Fullugi/Illugi reste stenen … for österut med Ingvarr(?) … märkte(?) denna sten.
Sö 278 Strängnäs, Domkyrkan.
Runinskrift Sö 278 är ett runstenfragment som nu sitter inmurat i Strängnäs domkyrkas södra stenfot, Strängnäs socken och Åkers härad i Södermanland. I samma mur ett par meter ifrån sitter Sö 276. Troligen kommer brottstycket från en relativt stor runsten. Fragmentet som återstår är 100 cm högt och 139 cm brett, materialet är brun sandsten. Stenens ursprungliga plats är okänd, likaså är runristaren som använde sig av svensk runrad från 1000-talet. Textens början med stenresarens namn är bevarad samt några runor i slingans slut. Det fanns fler [ana] när stenen avtecknades på 1600-talet
Runor: k(u)nbiurn lit raisa : st… … …þ[an a]imuntR :
Runsvenska: Gunnbiorn let ræisa st[æin] … … Æimundaʀ(?)
Översättning till nusvenska: Gunnbjörn lät resa sten… son till Emund(?).
Namnet Gunbjörn förekommer på Sö 306, samt några andra stenar i landet. Sluttexten “son till Emund” kan möjligen syfta på Ingvar den vittfarnes far. Om tolkningen stämmer så kan den liksom många andra runstenar från trakten ha varit en Ingvarssten. En Emund står även omnämnd på Sö 279 här vid domkyrkan.
Sö 360 Bjuddby
Sö 360 är en vikingatida runsten av gråsten i Bjuddby, Blacksta socken och Flens kommun. Runstenen är av grå granit, 1.7 m hög, 1.4 m bred. Runhöjden är 11–13 cm, intill 0.5 cm djup inhuggna. Strax nedanför mitten är en spricka genom hela stenen. Inskriften är inskriven i två parallella runslingor med ett kors i mitten. Stenen är flyttad från en plats på andra sidan vägen, omedelbart norr om tomtgränsen. 10 m västsydväst om runstenen finns en husgrund med spismursrester i nordvästra delen.
Runor: : þurstin : reisti : stin : þisi : iffir : bruuʀ : sin þurbn ·: sun : ru-ts : farit : uas i : far-nki :
Runsvenska: Þorstæinn ræisti stæin þannsi æftiʀ broður sinn Þorbiorn, sun ʀuts(?). Farinn vas i far-nki.
Översättning till nusvenska: Torsten reste denna sten efter sin broder Torbjörn son av Rut(?). Han hade farit…
i : far-nki : kan syfta på att Torbjörn hade farit till Färöarna, Fårön eller Färingsön. Men snarare med hänsyn till stenens mycket bristfälliga ortografien syftar den att den döde hade omkommit i färd med Ingvar.
Sö 107: : ha[n] uaʀ : farin : miþ : ikuari :,
Sö 108: : ha[n] uaʀ : farin : miþ : ikuari : (liknande Sö 105, Sö 96).
Ristaren kände till den vanliga minnesinskriften, men sen menade han, att en förkortad antydan blir tillräcklig, farit : uas i : farinki står i stället för farin : uas : i : faru : miþ : inkuari. Inskriftens sista sats innehåller en allitteration.
U 785 Tillinge kyrka.
U 785 är en vikingatida runsten av granit i Tillinge kyrka, Tillinge socken och Enköpings kommun. Runstenen står vid kyrkans västra mur, och är 1.7 m hög, 0.8-1.0 m bred, 0.3 m tjock. Runhöjden är 6-12 cm hög. En del av norra runslingan är förstörd.[3] Tidigare låg stenen som hörnsten under nordvästra kyrkohörnet.
Runor: : uifas– … : risa : s(t)in : þ(t)ino : ub : at : k-þmunt : bruþur : sin : han : uarþ : tuþr : a : srklant- kuþ halbi : ant : ans
Runsvenska: ifas[tr] [let] ræisa stæin þenna upp at G[u]ðmund, broður sinn. Hann varð dauðr a Særkland[i]. Guð hialpi and hans.
Översättning till nusvenska: Vifast (lät) resa upp denna sten efter Gudmund, sin broder. Han blev död i Särkland. Gud hjälpe hans ande.
Namnet Vifastr finns på Sö 282 och Gudmundr på Sö 217 och U 692. Den ovanliga skrivningen þtino finns också på U 776. Særkland är belagen på G 216, Sö 131, Sö 179, Sö 279, Sö 281, U 439 (osäkert).
U 513 Rimbo kyrka.
Upplands runinskrifter 513 är inmurad ca 1 m ovanför markytan på utsidan av den östra korväggen i Rimbo kyrka. Runorna vetter utåt och är väl bevarade, en liten del av den tidigare toppen av runstenen är dock bortslagen.
Runor: : ᛅᚾᚢᚾᛏᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛅᛁᚱᛁᚴᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚼᛅᚴᚢᚾ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛁᚾᚴᚢᛅᚱ᛫ᚱᛅᛁᛋ___
___ᚦᛁᚾᛅ᛫ᛁᚠᛏᛁᚱ᛫ᚱᛅᚴᚾᛅᚱ᛫ᛒᚱᚢᚦᚢᚱᛋᛁᚾ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛅᛚᛒᛁᛅᚾᛏ᛫ᚼᛅᚾᛋ
Runsvenska: Anundr ok ÆirikR ok Hakon ok Ingvarr ræis[tu stæin]
þenn[s]a æftiR Ragnar, broður sinn. Guð hialpi and hans.
Översättning till nusvenska: “Anund och Erik och Håkan och Ingvar reste denna sten
efter Ragnar, sin broder. Gud hjälpe hans ande.”
Vid Husby-Sjuhundra kyrka, 8 km längre österut, finns U 540, som också restes av bröderna Erik, Håkon och Ingvar tillsammans med Ragnhild. På denna sten saknas den delen av inskriften som berättade åt vem den restes. Eftersom brodern Anund inte längre står med bland de som reste U 540 kan antas att det är just han som dog i Grekland.
U 540 Husby-Lyhundra kyrka.
Upplands runinskrifter 540 står utanför Husby-Sjuhundra kyrka bredvid U 541 på norra sidan av kyrkans yttervägg. I närheten finns även U 539. Runstenen är en fragment. En del av stenens topp samt av den högra sidan saknas. På grund av stenens skada saknas en större del av runslingan.
Runor: ᛅᛁᚱᛁᚴᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚼᚭᚴᚢᚾ᛫ᛅᚢᚴᛁᚾᚴᚢᛅᚱᛅᚢᚴᚴᚱᛅᚼᚾᛁᛚᛏᚱ᛫ᚦᚭᚢᚼ________________
ᛦ___ᚾᛅ᛫ᚼᚭᚾ᛫ᚢᛅᚱᚦ᛫ᚦᚱᛅ᛫ᚴᚱᛁᚴᛚᛅᛏᛁ᛫ᚴᚢᚦᚼᛁᛅᛚᛒᛁᚼᚭᚾᛋᚢᚴᚢᚦᛋᛘᚢᚦᛁ
Runsvenska: ÆirikR ok Hakon ok Ingvarr ok Ragnhildr þau/þaun … … … …
Hann varð dauðr a Grikklandi. Guð hialpi hans salu ok Guðs moðiR.
Översättning till nusvenska: “Erik och Håkon och Ingvar och Ragnhild, de …
Han blev död i Grekland. Gud och Guds moder hjälpe hans själ.
Från den bevarade delen av inskriften förblir det oklart vem bröderna Erik, Håkon och Ingvar samt kvinnan Ragnhild ville hedra med runstenen eftersom namnet och släktskapet lär har funnits i de förlorade bitarna av runslingan längs stenens övre och högra sidan. Den personen har dock blivit dödat i Grekland, ett öde som återkommer på ett flertal runstenar i Uppland.[5]
Vid Rimbo kyrka, 8 km längre västerut, finns U 513, som också restes av bröderna Erik, Håkon och Ingvar tillsammans med en fjärde broder Anund åt sin femte broder Ragnar. Eftersom Anund inte längre nämns bland bröderna som reste U 540 kan man anta att det är just Anund som dog i Grekland.[6]
Val av runorna (till exempel ã-runan ᚭ för o), utformningen av själva runslingan och den avslutande bönen kuþhialbihonsalukuþsmuþi (ᚴᚢᚦᚼᛁᛅᛚᛒᛁᚼᚭᚾᛋᚢᚴᚢᚦᛋᛘᚢᚦᛁ) liknar de signerade inskrifterna som skapades av runmästaren Åsmund Kåresson. Typiskt för hans inskrifter är den ihopskrivna bönesformeln där slutrunan i ett ord är samtidigt den första runan i det följande ordet: honsalukuþsmuþi ska egentligen läsas hons.salu.uk.kuþs.muþi(R). Det är anmärkningsvärd att runmästaren använde auk (och) i listan över brödernas namn, men den kortare formen uk i den avslutanden bönen. Huvudstaven i runorna al i salu (själ) formas av linjerna av den korsande runslingan.
Vs 1 Stora Rytterne kyrkoruin
Runinskrift Vs 1, är en runsten som jämte en ornamental bildsten, med signum Vs 2, står på Stora Rytterne gamla kyrkogård i Rytterne socken, Västerås och Snevringe härad i Västmanland. Stenen är en tämligen stor oformlig, något söndersprucken runsten av hård grå, rödaktig granit och den korsmärkta parstenen Vs 2 är placerad strax bredvid. De står ganska undanskymda men på en vacker plats, intill den gamla kyrkoruinen och ett par stora lummiga träd, om somrarna är de dock en aning dolda av högt gräs. Den nu raserade kyrkan byggdes troligen på 1200-talet.
Texten följer stenens triangulära form och löper i en dubbel drakslinga som liknar ett upp- och nedvänt U, i nedre delen avslutas den med ett drakhuvud. Ornamentiken som är originellt och skickligt utförd går i Ringerikestil: Pr2, vilket daterar den till tidsskedet 1010-1050, runristaren förblir dock okänd. Stenen är lagad med murbruk på tre ställen.
Stenen hittades i juni 1938, under konservoringsarbeten i Stora Rytterns kyrkoruin, liggandes som tröskelsten. Se bilder.
Runor: + kuþlefR + seti : stff : auk : sena : þasi : uftiR slakua : sun : sia : etaþr : austr * i * karusm *
Runsvenska: + kuþlefR + seti : stff : auk : sena : þasi : uftiR slakua : sun : sia : etaþr : austr * i * karusm *
Översättning till nusvenska: Gudleif satte stav och dessa stenar efter Slagvi, sin son. Han ändade österut i Gårdarike
Karusum kan bortsett från Gårdarike även tolkas som Chorezm, vilket motsvarar Khwarezm i nuvarande Turkmenistan. Andra inskriptioner som nämner att en stav restes förekommer på Sö 196 i Kolsundet, U 332 i Snottsta, U 226 i Bällsta, och den nu förlorade U 849 i Balingsta.[3] På ytterligare tre inskrifter, DR 40 i Randbøl, Sm 16 i Nöbbele och Sö 56 i Fyrby, kan dock ordet “stav” syfta på runstavar i texten.
Ahmad ibn Fadlan skriver att en stolpe också kunde resas i samband med en hövdingabegravning: ”Sedan uppförde de … en slags rund gravkulle och satte mitt på denna en stor stång av björkträ och skrev på den mannens namn och namnet på kungen över Rus.” – Ahmad ibn Fadlan
Karta | Bild | Bild | Bild | Bild | Bild
Ög 30 Skjorstad
Östergötlands runinskrifter 30 är en runsten av rödgrå granit några meter in från vägkanten norr om Tåby i Tåby socken. Bredvid står runstenen Ög 29. Runstenen kan utifrån drakhuvudet som är sett uppifrån dateras till 1010-1050.
Runor: : siksten : let : rasti : stain : þe(n)… : eftiR : ikuar : sun : sin : han : uarþ : austr : tauþr :
Runsvenska: : siksten : let : rasti : stain : þe(n)… : eftiR : ikuar : sun : sin : han : uarþ : austr : tauþr :
Översättning till nusvenska: Sixten lät resa denna sten efter Ingvar, sin son. Han blev död österut.
