Offerriterna kallades oftast för blot vilka utfördes av en gode eller en gydja, en präst eller prästinna. Enligt ögonvittnet Kung Sven Estridsson berättas följande:
”Vart nionde år brukar man i Uppsala fira en gemensam fest med deltagande av folk från alla sveonernas landskap. Ingen har lov att utebli från denna fest. Kungar och folkstammar, alla och envar sänder sina gåvor till Uppsala, och de som redan har antagit kristendomen måste köpa sig fria från deltagande i dessa ceremonier, något som är grymmare än varje annat straff. Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålls så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra.” I ett samtida tillägg till Adams handskrift, ett s.k. skolarie, finns infogat: "I nio dagar firades festmåltider och dylika offerhögtider. Varje dag offrar de en människa jämte djur dessutom, så att det på nio dagar blir sjuttiotvå levande varelser som offras. Detta offer äger rum vid vintersolståndet." I ett annat skolarie berättas: "Nära detta tempel står ett mäktigt träd, som sträcker ut sina grenar vitt och brett och som alltid är grönt, både vinter och sommar. Ingen vet vilken art det är. Där finns också en källa, vid vilken hedningarna brukar offra och i vilken man brukar kasta ned en levande människa. Om denna inte återfinns, går folkets önskan i uppfyllelse."
Bloten
- Midvinterblot, Midvinterblotet som även kallades för julblot firade man under vikingatiden någon gång mellan mitten av november till mitten av december, enligt somliga skall det ha skett då det var fullmåne.
- Disablot, Den som det framförallt andra blotades till på Disablotet var Vanadis, eller Freja med ett annat namn. Även hennes följe av diser hyllades. Vanligen firade man Disablot i februari.
- Vårblot, Vanligt var att de som firade Disablot i februari också firade både ett vårdagjämningsblot och ett vårblot. Vårblotet inföll då kring första maj.
Denna fest påminde mycket om den allmänt firade första maj, och det blot som infaller på vårdagjämningen hade många drag av påsken med stora eldar och sånger. - Midsommarblot, Denna högtid firades på sommarsolståndet. En viktig del av firandet var att tillverka en midsommarstång. Den bestod även då av en ring och en stång, på samma sätt som man ofta gör i Dalarna även nuförtiden. Kvinnorna tillverkade ringen och männen stången, vilka tillsammans bildade en gigantisk fallossymbol med en vagina i toppen.
- Höstblot, Under hösblotet firade man främst Frej i hans egenskap av hästgud. I gamla tider drev man samman hästhjordar på hösten, då man även höll tävlingar mellan hingstar. Bland annat därför har det varit en tradition att äta hästkött vid den här tiden. Det berättas i sagan att då Olav Tryggvasson inte ville äta av hästköttet var det nära att de Tröndska hedningarna gjorde sig av med honom.
- Alvablot, Alvablotet hölls i slutet av oktober eller i början av november och var förknippat med vinterslakt. Då firade man både alver och de döda, och detta menas ha varit ett blot som till skillnad från de andra främst hölls inomhus.